Jag läste en blogg…
Det finns så otroligt många bloggar ute på webben som är otroligt välskrivna, djupanalyserande, seriösa, roliga, spännande och riktigt geniala. Så många att man skulle kunna få prestationsångest och bara lägga ned innan man ens har börjat skriva. För det skulle jag verkligen kunna göra om jag tänkte så. Särskilt när jag påbörjat så många bloggar och alltid tröttnat efter några månader eller något år. Anledningen till att jag slutat har oftast berott på just prestationsångest. “Ingen är intresserad av det jag skriver, för det är så otroligt ointressant. Jag har ett tråkigt liv och är inte alls så cool som alla andra. Jag orkar inte skriva en djuplodande analys om det senaste politiska läget på minst 5000 tecken varje dag. Därför skriver jag inte alls istället.”
Så tänkte jag förut. Men så stötte jag på en blogg nyligen, som inte alls var så där jobbigt perfekt. Det var en liten personlig tanke varje dag, ibland mer och ibland mindre. Det räckte med en mening vissa dagar. Detta, och en mängd andra faktorer som bland annat en ändrad inställning till mig själv gör att jag nu tänker så här: SKIT SAMMA vad alla andra skriver om och hur coola de är: Jag tänker i alla fall göra på mitt sätt och
skriva hur tråkiga saker jag vill. Huvudsaken att jag får utlopp för min skrivlust. Och vill
andra läsa är det bara en bonus, jag bryr mig inte, börjar jag göra det så blir det nog ingenting skrivet.
Andra bloggar om: bloggande