Livets mirakel
Häromdagen träffade jag min kära vän C som nyss fått en liten dotter. Hon var två veckor gammal, och förstås hur fin som helst! Det gör sitt extra till att hon dessutom är ganska liten, hon väger inte ens tre kilo ännu. Hon är som en liten docka med andra ord! Fascinerad och hänförd blev jag, och jag var inte den enda. Så fort vi var ute och gick bland folk så tittade folk förundrat på den lilla, många kom fram och frågade hur gammal hon var. Och på en liten tur till busstationen på 5 minuter så kom alla vi mötte (3 personer) fram och frågade. Tänk att känslan för ett litet barn är så grundläggande. Och då menar jag att inte bara hos kvinnor, för det var både kvinnor och män som förundrades över detta lilla underverk. Det ligger så djupt inom oss. Det märker man ibland på tunnelbanan en tidig morgon när alla sitter och läser surt i sina tidningar. Och så kommer det ett litet barn in i tunnelbanevagnen: då lyser medtrafikanterna upp en i taget, och den likgiltiga tunnelbaneminen spricker upp i ett leende istället. Vi blir alla berörda när vi ser livets mirakel framför oss.