Rättvisans pris
I DN kan man läsa idag att Tingsrätt tvingar ettåring dagpendla . Bakgrunden till denna bisarra rubrik är en vårdnadstvist mellan två föräldrar som skilde sig strax innan barnet föddes. Enligt domstolens beslut ska barnet bo varannan dag hos mamman och varannan dag hos pappan. Stackars barn säger jag bara! Vem mår bra att slussas mellan två olika hem varje dag, oavsett ålder, men särskilt under de känsliga första två åren. I domen säger de att “barnets bästa ska komma i främsta rummet”, med motiveringen från Olof Hülphers, jurist vid Bris:
- Enligt expertis glömmer små barn så fort och därför väljer domstolar ofta att ta varannan natt så att barnet har nära kontakt med både mamman och pappan hela tiden. Då märker barnet inte av förändringen, säger han.
Som om barnet inte skulle märka detta! Alla som förstår sig någorlunda på små barn har sett att barn märker mer än man tror. De känner av sinnesstämningar och vad som är i görningen. Och hur ska då inte ett dagligt byte av hem påverka! Detta känns mer som ett domslut efter föräldrarnas behov, båda vill ju att barnet ska få en nära relation till dem. Det är en bra tanke, men på vilket sätt det genomförs känns helt vansinnigt. Men hur ska man då göra istället?
För ett par år sedan hörde jag talas om (tror det var ett TV-program) om ett föräldrapar som flyttade själva varannan vecka istället för att barnen gjorde det. Barnen bodde i villan som var barnens hem även innan skilsmässan, sedan har jag för mig att föräldrarna hade varsin lägenhet de bodde i under veckorna då den andra föräldern bodde i villan med barnen. En utmärkt lösning där barnen får en fast punkt, medan föräldrarna, de som inte kan komma överens, är de som får ta det jobbiga. Tänk om flera kunde offra så mycket för sina barn! Nu har ju inte alla möjligheten att göra precis som beskrivits här ovan, men man kunde tänka lite mera flexibelt istället för att alltid låta barnen kuska mellan föräldrarna när de inte kan komma överens.
Andra bloggar om: barn, skilsmässa