Konsten att hålla kontakt
Det är alltid så skönt när man tagit initiativet att prata med gamla vänner man inte hört av på länge. Och ett sådant initiativ tog jag häromdagen. Det tog nästan hela sommaren innan jag lyckades få ändan ur vagnen och ta kontakt. Och när man väl gjort det så undrar man varför man inte genomfört det mycket tidigare, det tog ju bara 10 minuter!
Det är en mycket god vän som jag lärt känna via mitt musicerande. Men nu ska hon flytta till en annan stad, så då gäller det att passa på att ses. Sedan blir det alltid så svårt att få ihop det. Särskilt när jag själv är totalt urusel på att hålla kontakten med folk. Men med tanke på hur trevligt vi hade det, min vän och jag, när vi sågs igår, så är det värt att bli bättre på att hålla kontakten.
Jag blev lite inspirerad nu till att kontakta flera kompisar jag inte sett på länge. Det behövs så lite för att ändå upprätthålla ett band emellan, särskilt om man är extra nära vänner. För egentligen måste man inget i en vänskapsrelation.
Vänskap för mig betyder också att man ger varandra lite utrymme. Jag tycker inte om att ha relationer där man känner sig tvingad att ringa kompisen bara för att den inte ska bli sur på mig för att jag inte ringt på någon vecka. Då känner jag mig kvävd direkt, och glider undan som kvicksilver. Jag har haft en del dåliga erfarenheter av sådant då jag känt mig känslomässigt utnyttjad, så jag är väl extra vaken på att detta inte ska hända igen.
De vänner jag har haft längst är just sådana kravlösa relationer. Vissa har man inte hört av på flera månader, och så ringer man och ursäktar sig så säger de “ingen fara, jag har inte heller ringt, det blir lätt så”. Sedan fortsätter man som om det var igår vi pratade. Tänk vad mycket enklare det vore om alla vänskapsrelationer vore sådana.
Andra bloggar om: vänskap