Det kärva studentlivet
För några dagar sedan skrev jag om de dåliga villkoren för studenter. Det finns anledning att fortsätta på det temat, med tanke på en artikel i DN jag läste nyss: Så klarar du ekonomin som fattig student. Där kan man läsa följande:
Trots att studiemedlet höjs med nästan 300 kronor i höst har dagens student en knapp hundralapp mindre att röra sig med per månad jämfört med dem som studerade för 17 år sedan.
Det var till och med värre än vad jag trott! Jag vet att det var länge sedan de höjde studiebidraget, men att det till och med är lägre än tidigare hade jag ingen aning om. Inte konstigt att det är så många jag känner som jobbar bredvid studierna för att få ihop det ekonomiskt. Och att jobba bredvid betyder att man måste orka med ytterligare en sak i livet. Jobbet gör i sin tur att man inte riktigt orkar med studierna på samma sätt. Det ser jag på många av mina kompisar också.
Nu är jag lyckligt lottad som har en sambo som inte studerar utan har ett lönearbete. Det betyder att vi kan bo i egen bostad, vilket gör att bostadskostnaden i månaden blir lägre än om vi hade varit tvungna att hyra. Detta kan man också läsa i artikeln ovan. Och i och med att bostadskostnaden är lägre, så är den största månadsutgiften kraftigt reducerad för mig. Detta gör att jag inte måste jobba vid sidan av studierna, snarare skulle jag kunna tänka mig att jobba bredvid för att inte behöva ta ut fullt studielån. Men hur många har den möjligheten? Du får inget bostadslån med bara ett studielån som säker inkomstkälla. De flesta studenter tvingas att hyra bostäder till ockerpriser, leva på existensminimum och dessutom slita ut sig på kvällar och helger med ett ofta monotont och fysiskt krävande arbete. Sedan kan man bara hoppas att studenterna inte är utbrända innan de fyllt 26, så de orkar ha en karriär så de håvar in lite pengar till vårt Fina land Sverige.