Föreställda bilder om olika etniska grupper produceras och reproduceras väldigt mycket inom idrottsliga sammanhang - reflektera bara över hur sydamerikanska eller asiatiska lag beskrivs av kommentatorerna - i synnerhet när de skall göra jämförande analyser med nordiska eller europeiska lag.

Till Jojjo, helt OT: Nu vet jag hur du hittade till min blogg. Det måste väl vara via ett visst forum, va :) Kul att du hittat hit i alla fall :)

Sen allt det andra med föreställd gemenskap - jag är ingen sportintresserad människa i allmänhet, men när det kommer till nationalitets tävlingar så blir det helt plötsligt kul att titta på sport, och att heja på svenskarna! Så länge det går bra…. Gör det inte det, så är vi svenskar faktiskt grymma och hemskt falska. Jag blir så jävla förbannad, rent ut sagt, när det sitter ett gäng och t.ex hejar på sverige i fotboll. Men när det går dåligt, svär de över diverese spelares dåliga insatser osv. Ska man hålla på ett lag eller en nation, så stå för att vara en del av den (för jo, det tycker jag att man är…)! Uppmuntra istället för att skälla ut. Det här kommer ju igen i t.ex barnuppfostran! Ska vi skämmas över våra barn när de gör något fel eller ska vi istället se till att de lär sig av sina misstag och utvecklas som individer? Postitiv kritik i all ära, men den negativa kan vi bespara oss….

Kanske lite off-track men men… :-)

Att realityshows och dokusåpor blivit populärare än någonsin kanske har att göra med att vi människor är ensammare än någonsin. Därför tar vi dessa tv-program som substitut för den verkliga gemenskapen och det “verkliga livet” så att säga. Det vi inte vågar göra, gör människorna på tv åt en.

Sverige har väl nästan för lite sådana positiva föreställningar om gemenskap, så jag tycker inte att juts detta gör skada för någon egentligen just nu. Men intressant poäng, även om jag inte riktigt har lust att filosofera över det ämnet just nu :) Nu vill jag också njuta lite, även om det möjligen är en illusorisk njutning :)