Den historiskt föränderliga kvinnokroppen - idealbilder och kontroll
Historiska kvinnoideal och samhällsförändringar
När synen pÃ¥ kvinnokroppen som mannens ägodel började utmanas pÃ¥ 1800-talet växte det samtidigt fram en motreaktion. Fokuseringen sattes nu pÃ¥ den bräckliga medelklasskvinnan, vilket Darwin lyfte fram i “On the Origin of Species” Ã¥r 1872. Teorin var att eftersom männen tävlade om att vara den bäste hanen inför kvinnorna, strävade de alltid efter perfektion och var därför högre utvecklade än kvinnorna. Dessutom krävde reproduktionen sÃ¥ mycket kraft av kvinnan att hon inte hade mycket energi kvar vare sig mentalt eller fysiskt för andra aktiviteter. Idealfiguren var dÃ¥ ocksÃ¥ den moderliga kvinnligheten där de reproduktiva symbolerna framhävdes: bröst och midja. Midjan skulle i kontrast till detta vara sÃ¥ smal som möjligt, och hölls därför in med hjälp av korsetten. Under den senare delen av 1800-talet kom detta att ändras, dÃ¥ kvinnans kropp blev mera lik mannens i figuren: smala höfter och längre armar och ben. Denna förändring kan tolkas pÃ¥ olika sätt, antingen speglar det nya smala modet en kontroll av kvinnans begär genom att de kvinnliga symbolerna elimineras, eller sÃ¥ speglar det kvinnornas egen längtan att frigöras frÃ¥n den moderliga kvinnligheten. BÃ¥da tolkningar är relevanta, och kan även diskuteras när man tittar pÃ¥ 50-talets ideal kontra dagens ideal (frÃ¥n 60-talet och framÃ¥t). PÃ¥ 50-talet Ã¥terkom det moderliga kvinnoidealet med breda höfter samtidigt som hemmafruperioden, vilket ändrades pÃ¥ 60-talet dÃ¥ “pojkaktigheten” kom tillbaka igen för att stanna. Oavsett vilken anledningen är till att idealen ändras, kan vi konstatera att förändringar i samhället speglar idealet för den kvinnliga kroppen.
Vi kan också konstatera att kroppsfixeringen har tilltagit, vilket kan ha att göra med synen i vårt samhälle på att allt kan köpas, säljas och bytas ut. Mike Featherstone säger att identiteten även sitter i utformandet av kroppen, eftersom stilar och attityder blivit allt viktigare i vår konsumtionskultur.
Därför är ocksÃ¥ dagens kvinnoideal mycket motsägelsefullt: hon ska vara vältränad med sÃ¥ lite “löst hull” som möjligt, samtidigt som hon ska utstrÃ¥la underlägsenhet och flickaktighet. Men hon ska även ha stora bröst, även de fÃ¥r inte “hänga löst” utan ska vara fasta.
Detta ideal är ouppnåeligt, eftersom det både kräver träning som en elitidrottare för smidigheten, och kirurgiska ingrepp för att behålla det ungdomliga utseendet samt för att få den rätta storleken och fastheten på brösten. Men ett ideal kanske inte skulle vara ett ideal om det inte vore ouppnåeligt? Problemet är att synen på kroppen i dagens samhälle är så nära sammankopplat med vår personlighet:
“Kroppen beskrivs i ena stunden som ett ting man kan förändra och utveckla för att i nästa sekund vara en integrerad del av den egna identiteten. Den västerländska människan skulle alltsÃ¥ vara utsatt för denna dubbla syn pÃ¥ kroppen dagligen och stundligen. ”
(Ambjörnsson, 48)
Detta leder till en livsstil av ständig omvärdering och ifrågasättande av jaget och kräver en total självkontroll, både av kroppen och personligheten.