versrymden

Hoten mot jämställdheten

Vi måste alla kämpa för ett jämställt samhälle och inse vilka hot som finns mot denna kamp. Jag har valt att ta upp två speciellt starka hot mot jämställdhetskampen: biologismen och rädslan att våga ta ställning. Därmed inte sagt att det inte finns andra hot, däremot är dessa inte alltid de första man vanligtvis tänker på i samband med jämställdhetsdebatten.

I Sverige idag blåser vindarna åt biologismens håll. Det kan vi se i media, till exempel i tv-programmet �Hon & Han�, och i böcker som �Män är från Mars, kvinnor är från Venus� av John Gray. Den jungianska läkaren Rigmor Robert har blivit mycket känd och kritiserad för sina bilogistiska åsikter. Hon förklarar bland annat kvinnors ointresse för teknik med att de kvinnliga hormonerna inte är lämpade för detta område. I Amelia 1/95 gjorde hon följande uttalande:
�Datorerna är påhittade av män, de är en produkt av männens fantasi, och därför är vi varken intresserade av dem eller förstår oss på dem�.
Hon verkar då uppenbarligen inte känna till att det var en kvinna, Ada Lovelace, som lade grunden till dagens programmering genom att översätta spelet Solitaire till matematisk kod. Detta var år 1840.
I boken �Hon och Han. Födda olika�, som Rigmor Robert skrivit tillsammans med Kerstin Ulvnäs-Moberg, tas intresset för mat upp som ett grundläggande kvinnligt drag:
�Hos kvinnor finns en `urhunger´ som gör att laga mat, baka, sylta och safta, att överhuvudtaget syssla med näring upplevs av många som meningsfullt och lustfyllt�.

Jag anser att detta resonemang är mycket farligt för jämställdhetsdebatten. Man dödar alla försök till förbättring av könssegregeringen genom att blanda in vetenskapliga begrepp som t.ex. hormoner på ett sätt som inte bygger på några vetenskapliga fakta, utan endast personliga uppfattningar. Genom att försöka förklara varför kvinnan har denna ställning i samhället gentemot männen, försöker man få folk att acceptera situationen som den är.

Att kvinnans hormoner är bättre lämpade för att ta hand om barn är ett vanligt förekommande argument. Ett viktigt faktum som uppenbarligen alltför få känner till är att det kvinnliga hormonet östrogen, det manliga hormonet testosteron samt amningshormonet oxytocin finns hos både män och kvinnor, även om det är i olika doser. Oxytocin utlöses vid kroppsberöring och närhet, vilket betyder att en man lika gärna är lämpad att ta hand om barn. Men huvudfrågan som måste besvaras innan man gör sådana påståenden, är denna:

�Är det hormonerna som framkallar beteendet eller beteendet som framkallar hormonerna?� (Darling 5/99)

De bekväma lösningarna som biologisterna har på jämställdhetsproblemet är alltså inte så enkla i verkligheten, då man använder sig av fakta. Det gäller att analysera dylika uttalanden som ovan mycket noga så att toleransnivån för kvinnoförtryck inte höjs.

Vi får inte heller låta oss luras av att ord som kvinnokamp och feminism har dragits i smutsen av olika skäl. Den allmänna uppfattningen har blivit att kvinnokampen endast är en kvinnosak och att feminism är vänsterpolitik. En enkätundersökning om detta har genomförts på 600 gymnasietjejer i Stockholm. Där svarade 67 procent att de förknippar feminism med vänsterpolitik och 60 procent ansåg feminismen som oattraktiv. Endast 3 procent kallade sig själva för feminister.

Detta är en skrämmande statistik. Orsakerna till detta resultat kan vara mÃ¥nga. Egentligen är det inte sÃ¥ konstigt att feminism ses som allt för radikalt och vänsterrelaterat, eftersom jämställdhetsdebatten nästan enbart existerat inom vänsterrörelsen allt sedan 60-talet. De som fick mest uppmärksamhet av allmänhet och media inom feministrörelsen var de s.k. “BH-brännarna” och demonstranterna. Sakta men säkert växte fördomarna mot â€?de där manhaftiga provokatörernaâ€?, och â€?vanligtâ€? folk undvek att ta ordet feminism i sin mun. Sedan har det faktiskt inte hänt nÃ¥got speciellt radikalt, det har mest varit statliga beslut och jämställdhetslagar som tycks vara sÃ¥ svÃ¥rt för alla att rätta sig efter.

Fortfarande drar vi oss för att stå för feminismen och kvinnans frigörelse. Varför kan vi inte bara se feminismen som den är med dess huvudsakliga budskap? För att vara feminist anser jag att man endast behöver ta ställning för dessa tre punkter:

1. Alla människor har lika värde och har därmed lika rättigheter.
2. Det existerar en systematisk diskriminering av kvinnor
3. Jag vill göra någonting åt detta.

Dessa punkter är också åsikter som delas av fler än vi tror, men merparten av dessa vågar inte kalla sig just feminister. Varför vill man inte stå för dessa åsikter? Detta har jag diskuterat med ett flertal personer. Åsikter som då kommit upp är att man inte vill förbinda sig med ett så smutskastat begrepp, och att man föredrar att kalla sig humanist eftersom jämställdhet berör hela befolkningen. Det är ju ett relativt bra argument, men då kanske man inte tänkt på att humanist faktiskt är ett samlingsbegrepp för flera åsiktsriktningar angående människans rättigheter, som även t.ex. anti-nazism, miljöaktivism, pacifism och feminism är.

Att specialisera sitt uttryckssätt är att ta ställning. Och vem vill inte ta ställning för de förtryckta i samhället? Genom att våga stå för det vi tror på kommer vi att kunna föra en mer öppen debatt om könsdiskrimineringen, och vägen till att uppnå äkta jämställdhet mellan könen blir genast avsevärt kortare.

*)Det är mycket osäkert om bh-bränning någonsin förekommit i verkligheten

© Magdi, September 1999

Källförteckning

• ”Politiska ideologier i vÃ¥r tid”, Reidar Larsson, Studentlitteratur
  1994
• ”Plus – svensk ordbok + uppslagsbok”, Norstedts 1997
• ”Nationalencyklopedin”, 1991
• ”Balder – Tidskrift för Antroposofi och Social Tregrening”,
  nr. 1, 1996
• Lotta Andersson, Vänsterpartiet
• ”Darling” nr. 5, 1999
• ”Jämställdhet, men inte feminism”, Bodil Bryntesson