Glöden
Det fanns en liten pojke en gång
han smidde på sitt järn.
Värmde det i elden gång på gång
och tog mot tröttheten spjärn.
Elden lyste på ett djur av glas
pojkens käraste ägodel.
Men plötsligt djuret gick i kras
hans amulett, hans livsjuvel.
Men pojken fortsatte vara glad
ljusstaken snart tog form
han jobbade och slet dagar i rad
till slutet, stoltheten var enorm.
Men en dag, på väg till en vän
han halkade och föll
så han aldrig mer kom dithän,
för bussens tyngd han ej höll.
Men det lilla ljuset lyser än,
där finns pojkens själ.
Och i handtaget av tenn
håller vi och tar farväl.