Universum är oändligt
där universum slutar, där börjar fantasin.
Man kan mäta en del av universum
som man kan mäta en kubikmeter.
Men man kan inte mäta oändligheten
eftersom oändlig mätning aldrig kan slutföras.
Därför måste universum vara oändligt
och där universum slutar, där börjar fantasin.
Sitter på trappan
maskrosor på marken
rosor i känslan
blommande körsbärsträd
blommande kärlek
trälada med spikar
fastspikad tanke
växande gräs
växande längtan
ett regnstänk på mitt dagboksblad
en tår från hjärtat.
Från en dag till en annan
så ändras allt
jag vill inte ha det sant
man är plötsligt förlorad
ej längre behövd
nu överträffar andra mig.
Jag är en i mängden
varken först eller sist
kvar i minnet likt alla hans andra.
Men kärlek tar slut
och vi ändras
varför kan den ej bestå?
Lyrisk torka, en öken
utbreder sig i öde landskap.
Källan borras av känslor,
strömmar fram i strida floder.
Räddandet från drunknandet
är en pennas rörelser
- en lyrisk dans
som gör ett dött ark levande.
Vägen leder
Vägen leder någonstans
Vägen leder någonstans på väg
Vägen leder någonstans på väg, men vart?
Vägen leder någonstans på väg
Leder någonstans på väg
Någonstans på väg
På väg
Iväg.
Som en labyrint, så är vårt liv
det är en gåta för varje kliv.
Den väg man tar måste leda rätt,
men allas labyrinter går på olika sätt.
Man får sin väg allena finna
så lyckan finns där, och aldrig försvinna.
Trots all olycka, vrede och sorg:
Jag får aldrig gå vilse i labyrintens borg!
Vill du ha mig?
Jag är en glad person.
Älskar nöjen och mänsklighet
och gillar söta katter.
Kom och ta mig!
Jag är en nykterist.
Röker aldrig ett enda bloss
och gillar udda musik.
Vill du ha mig?
Jag är en svårflirtad en.
Festar sällan i veckoslut
har aldrig besökt en pub.
Kom och ta mig!
Jag är en klurig person.
Hatar sysslor i hushållet
vill alltid veta bäst.
Nähä…
Inlåsta tankar skakar galler
de skriker och ber om frihet
och hotar att en dag rymma.
Jag springer och springer
men de hörs ändå
viskningarna är ännu värre.
Jag hoppar i sjön
men de kan simma
tar sig upp, ger mig kallsupar.
Kudden trycks aldrig tillräckligt mot ansiktet
musiken uppfyller aldrig mitt huvud helt
orden fastnar aldrig riktigt på papperet.
Jag hör bara det envisa slamret.
Ett löv på marken
vinden får ett kraftigt tag
gråstenar skrattar.
Går ut en morgon
daggen blänker i gräset
strumporna blöta.