Stämmor
Röster i fjärran, stämmor
ord, men ej urskiljbara
men närmre är suset, träden
de viskar något till mig.
Grässtrån svarar, men lite blygt
de böjer ned sitt hår
mot myran, den hinner aldrig se
upp mot det gröna taket.
Det skyddar allt smått mot faror
det hjälper mig i min dikt
tills suset avtar med myggans stick
ett slag, och naturen tystnar.
Röster i fjärran, stämmor
ord, men nu urskiljbara
men längre bort: suset, träden
de talar ej längre till mig.