Ett berg vid två dalar,
två dalar med brunnar grön,
den klaraste spegel
som speglar all världens ting.
En flicka som badar
snart slukas av strömmen upp.
Det skyddsnät som funnits
har spruckit av värmens glöd.
Men glaset som smälter
finns inte i brunnens djup,
det rinner i tysthet
från platsen där glöden bor.
Röster i fjärran, stämmor
ord, men ej urskiljbara
men närmre är suset, träden
de viskar något till mig.
Grässtrån svarar, men lite blygt
de böjer ned sitt hår
mot myran, den hinner aldrig se
upp mot det gröna taket.
Det skyddar allt smått mot faror
det hjälper mig i min dikt
tills suset avtar med myggans stick
ett slag, och naturen tystnar.
Röster i fjärran, stämmor
ord, men […]
Kom mig inte in på livet
gå inte för nära!
Akta dig, för jag har vapen
jag kan förgöra dig!
Kom mig gärna in på livet
du får komma mig nära!
Akta dig, för jag har styrka
jag kan förföra dig!
Regnet sorlar glatt i varje pöl
det rusar ned i iver för ett plask
men dränker varje bostad för en mask
och gör livet vått för jordig knöl.
Barnet plötsligt ger ett papper köl
när små händer skickligt gör en ask.
Till Stora Provet räcker ingen vask.
Den sjösätts snart i trädgårns vattenpöl.
Förödelsen ett faktum utan ord
En ladas väggar viks likt pappkartong
och […]
Snön smiskar som slag
stryker snabbt som spöken
sjunger sakta strömmande skval.
Snön smeker som sylvassa strålar
som stjärnors strålar skimrar,
stannar snabbt så svävande
se så silvervit, så snöig silvergran
solen smälter snöstjärnan.
Utan rötter
dras fram och tillbaka.
Med vem, med vem
inte lugn med nån.
Går helt ensam
med kluven själ.
Inte ens hjärtat
kan vara hos en,
hos två eller fler
med två eller fler
är min själ.
Tänk om…
Man krockar med en komet
Man exploderar
Man faller ändlöst långt
Man hamnar i ett svart hål!
Inte konstigt att man då
Endast vågar gå i ellipser.
Universum är oändligt
där universum slutar, där börjar fantasin.
Man kan mäta en del av universum
som man kan mäta en kubikmeter.
Men man kan inte mäta oändligheten
eftersom oändlig mätning aldrig kan slutföras.
Därför måste universum vara oändligt
och där universum slutar, där börjar fantasin.
Sitter på trappan
maskrosor på marken
rosor i känslan
blommande körsbärsträd
blommande kärlek
trälada med spikar
fastspikad tanke
växande gräs
växande längtan
ett regnstänk på mitt dagboksblad
en tår från hjärtat.
Från en dag till en annan
så ändras allt
jag vill inte ha det sant
man är plötsligt förlorad
ej längre behövd
nu överträffar andra mig.
Jag är en i mängden
varken först eller sist
kvar i minnet likt alla hans andra.
Men kärlek tar slut
och vi ändras
varför kan den ej bestå?