För lite feministisk input i vardagen
Jag hittade nyss min gamla blogg från tiden jag pluggade genusvetenskap i Uppsala. Det var många känslor som uppenbarade sig då jag läste en del inlägg: nostalgi, glädje, sorg och mycket annat. Men en sak jag reagerade särskilt på var min feministiska analysförmåga (eller vad man skall kalla den). Den var på topp helt enkelt, inte så konstigt eftersom min tillvaro främst handlade om dessa frågor. En massa böcker plöjdes om ämnet, jag skrev hemtentor regelbundet och sist men inte minst hade jag en stor bekantskapskrets där dessa frågor hela tiden diskuterades. Det är nog det jag saknar mest från tiden i Uppsala.
Här hemma i Stockholm har jag inte så många vänner som är speciellt engagerade i dessa frågor. Många har någorlunda vettiga åsikter, men det är inte något som intresserar dem nämnvärt, eller ens något man diskuterar. Och de diskussioner man hamnar i är mest tillsammans med sådana som närmast är kritiska eller inte kan någonting alls om genusvetenskap. De diskussionerna blir oftast på sandlådenivå, vilka oftast gör att jag blir stum av häpnad och ilska och lämnar den meningslösa diskussionen helt. Jag vet att jag borde gå emot och utmana istället, men oftast är det ingen idé. Det känns som om de redan har bestämt sig, och ju mer jag diskuterar desto mer står det “rabiat, extrem manshatare” i pannan på mig i deras ögon. Därför låter jag hellre bli.
Därför skulle jag vilja ha lite mera feministisk input i vardagen på annat sätt. En ventil är förstås min blogg, men det är inte alltid någon dialog med andra som förs här, jag får inga nya vyer direkt. Och det feministiska forum som är störst just nu kräver en obegränsad fritid för att kunna engagera sig i på allvar. Men det måste ju finnas något mellantning mellan att ha det som helstidssyssla och inte diskutera det alls?