Ingen fritid från musiken
Man glömmer fort hur lite fritid man har när skolan är igång. Dagsrutinen är att gå upp hyftsat tidigt för att åka till skolan och hinna öva lite innan lektionerna börjar. Sedan är det lektioner, därefter orkar man förhoppningsvis öva lite till innan man går hem. Sedan är man ganska trött, och åker hem för att fixa middag och diverse andra ärenden man inte hunnit tidigare under dagen. I värsta fall är det någon läxa också. Men snart har timmarna gått, och det är dags att gå och lägga sig. Och så börjar nästa dag. Därutöver finns det inte så mycket fritid. Det är visserligen tidsmässigt som att ha ett heltidsjobb. Men i en sådan utbildning jag går är det mer än bara ett jobb eller något man bara läser. Det är ett kall, och det handlar om en framtidsdröm man hela tiden försöker förverkliga. Detta gör du inte bara när du övar eller har lektion, utan det pågår när du sitter på tunnelbanan, när du pratar med kompisarna eller när du sover. Det finns där hela tiden, nästan dygnet runt.
Än så länge är det på ett positivt plan, och fortfarande är allting mest roligt. Men sedan när sökningarna till musikhögskolorna närmar sig, så börjar pressen komma. Då är inte allting så bekymmerslöst längre, då handlar det plötsligt om konkurrens och om att bli bedömd av en kritisk jury. (Nu låter det som om det vore Idol 2006 eller något sådant, men det är inte riktigt så. Denna jury säger ingenting när man spelat, de säger bara “tack” och så är det nästa persons tur. Inget att göra bra TV av precis…).
Men samtidigt har jag en annan inställning i år, så jag tror inte att jag kommer bli lika pressad denna gång. Jag tror inte att allt kommer gå lätt eller så, utan snarare att jag bryr mig mindre om vad alla andra gör och mer om vad jag själv ska göra. Jag har också lärt mig att tänka mer realistiskt, men samtidigt mer positivt. Du måste också lära dig att ha lite distans till det hela. Lär man sig detta har man nyckeln till att klara av att ha detta i huvudet dygnet runt. Annars blir man tokig eller högfärdig, och det har ingenting med glädjen i att musicera att göra. Fokusera på musiken, det är bara det allting handlar om, det är därför du kämpar så hårt eftersom det är det du vill hålla på med i framtiden. Ingenting annat.
Andra bloggar om: musik, klassisk musik, personligt