versrymden

I början av juni anslöt jag mig till Arbetsförmedlingens vikariepool, eftersom jag inte hade något jobb för sommaren just då. Det första jobbet jag fick via vikariepoolen var på en förskola i södra Stockholm, vilket var en mycket intressant upplevelse. Förskolan hade ingen uttalad pedagogik (i alla fall inte personalen på avdelningen där jag jobbade). Jag är van från de ställen inom barnomsorgen där jag arbetat att man har ett nyanserat tilltalssätt till barnen. Man försöker se till individen och vad den behöver just för tillfället, och anpassar sitt agerande efter detta. Men här var det mest att om barnet inte lyder så säg till bestämt först, lyder den inte då så höj rösten, och fortsätt höj rösten till en nivå då barnet lyssnar. Ungefär så var det i alla fall. Resultatet av detta blev en allmänt hög ljudnivå och en nervös stämning bland barnen där den starkes röst och fysik vinner.

Jag behöver väl knappast tillägga att jag hade huvudvärk när jag kom hem pÃ¥ kvällen. Men jag tänkte att “nu är det över, det var intressant, nu behöver jag inte handskas med denna arbetplats mer”. Men oj sÃ¥ fel jag hade! Den dagen jag var där saknade de nämligen fomuläret för anställningsbevis, sÃ¥ jag kunde inte skriva pÃ¥ nÃ¥gon sÃ¥dan, men de skulle skicka en till mig senare. Jag nöjde mig, eftersom jag i alla fall fick en underskriven timrapport. Men detta anställningsbevis kom inte, men jag väntade tÃ¥lmodigt eftersom jag inte ville brÃ¥ka. När lönedatumet kom fanns där fortfarande inget anställningsbevis, och inga pengar heller dÃ¥ förstÃ¥s. DÃ¥ var jag tvungen att kontakta dem, sÃ¥ jag försökte hitta numret.

För det första var det nummer jag hittade i min telefonkatalog inte längre i bruk, numret hade upphört och det fanns ingen hänvisning. Oproffsigt tänkte jag, men hittade snart ett aktuellt nummer på internet. Men när jag ringde det kom jag till en automatisk telefonsvarare, som inte ens hade ett personligt meddelande, utan det där standardmeddelandet från telia. Därför visste jag inte ens om jag kommit rätt. Ännu oproffsigare tänkte jag. Jag lämnade inget meddelande, men provade att ringa någon dag senare (tror jag), men antog till slut att de hade stängt för sommaren.

När jag antog att de öppnat igen för hösten så ringe jag ytterligare en gång, inget svar då heller, så jag lämnade ett meddelande på den anonyma telefonsvararen. Men ingen ringde tillbaka på flera dagar, så jag ringde igen. Då äntligen svarade någon från verksamheten, och jag fick prata med en mycket förvirrad och allmänt flummig chef. Vi redde till slut ut det hela, han hade helt glömt bort att jag varit där, även om han sade att han hade ett svagt minne av detta så tvivlar jag att han minns mig alls. Men han skrev ett anställningsbevis och skickade till mig.

Han frÃ¥gade ocksÃ¥: “Vad brukar du fÃ¥ för lön?”
Jag svarade: “Jag brukar fÃ¥ ungefär 100 kronor i timmen för vikariat”.

Jag fick mitt anställningsbevis och blev något lugnare. Ett par veckor senare (dvs förra veckan) fick jag ett lönebesked. Jag öppnade ivrigt kuvertet, och tittade förundrat på siffran: 140 kronor? Jag hade arbetat 7,5 timmar den dagen, så enligt matematiska beräkningar blev då min timlön 13,33 kronor. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, en sådan skitlön får inte ens någon som jobbar svart som städhjälp hemma hos någon illvillig slavdrivare.

Antagligen har det blivit nÃ¥got fel, jag hoppas det i alla fall. Och det är här jag stÃ¥r nu. Jag blir bara sÃ¥ trött… Vad gör jag nu? MÃ¥ste man ringa den där flummiga förskolechefen igen? Eller ska man gÃ¥ till högre instanser? Är inte sÃ¥ lite förbannad pÃ¥ denna arbetsplats just nu…

Andra bloggar om: pedagogik, förskola, barnomsorg, jobb, arbete