Musikers yrkesskada och mardröm
Öronsus eller tinnitus som det så vackert heter är en vanlig sjukdom bland musiker, och det gäller både de som spelar akustisk musik och de som spelar förstärkt. Oavsett i vilken form man musicerar så blir det otroligt mycket ljud som öronen måste stå ut med dagligen. Och ibland blir det helt enkelt för mycket. Jag har inte tinnitus, men jag är rätt känslig för höga ljudnivåer, vilket antagligen uppstod när jag spelade i ett band för många år sedan. Jag kan inte med när tunnelbanan gnisslar i spåren så där som den gör ibland, har också svårt för om man slamrar hårt med porslin och glas, och kan få lock för öronen en liten stund om någon stått i närheten av mig och slamrat med bestick.
Vissa dagar när jag spelat och övar mycket på pianot och tillsammans med andra, så kan jag bli lite trött i öronen. Det är inte precis så det brusar, men näst intill, det kan vara som ett mycket svagt TV-pip. Det går oftast över efter ett tag, och är inte speciellt störande. Men man ska nog sluta utsätta sig för höga ljud så fort man känner av detta och vila öronen en stund. Annars kan det säkert bli värre.
Jag är rädd om mina öron, ibland använder jag öronproppar när jag övar, men tyvärr är det oftast inte möjligt, eftersom man måste uppfatta alla små subtila ljud för att musiken ska komma till sin fulla rätt. Men vid skalövningar och liknande borde man egentligen ha öronproppar betydligt oftare… Jag är ju bara i början av min musikaliska karriär, så det är mycket ljud som öronen måste stå ut med framöver.
Andra bloggar om: musik, klassisk musik, piano, tinnitus